Det får helt enkelt bli ett inlägg om min ex pojvän Marcus. Jag hade varit kär innan jag träffade honom men han var min första seriösa pojkvän & jag var så kär i honom. Man kan nog säga att med honom var jag lycklig. Vi började träffas på ett super konstigt sätt. När jag var med Klara, hon som jag & Kate var hemma hos idag, så skulle vi busringa. Då ringde vi till Marcus kompis. Jag visste bara vem Marcus var för at Klara hade träffat honom innan mig. Kan ju inte direkt påstå att jag tyckte om honom då haha. Iallafall så ringde vi till hans kompis & töntade oss. Jag är ju då proffset på att busringa, fråga mina kompisar om ni inte tror mig. Har varit proffs sedan jag var liten. Jag pratade med hans kompis & löjlade mig så han blev sur & lämnade över luren till Marcus. Töntade mig lika mycket med honom om jag kommer ihåg rätt. Han la till mig på msn & vi började prata. Hade absolut INGA planer på att börja träffa honom, men så blev det tillslut. Träffades ute en kväll & jag följde med honom hem, spenderade natten där. Haha, har aldrig haft så roligt någonsin med någons familj. Den morgonen var så sjuk! Han har världens underbaraste familj, det kan inte förnekas. Dom cynkade jag med direkt. Hans syskon kom in på morgonen och frågade : Marcus, har du en tjej här?! JAAAA, svarade Marcus. Haha, jag skrattar när jag tänker på det. Sedan kom hans lillebror in & skulle hälsa på mig. Så sa han precis innan han gick ut: Förresten, fint hår! Sån söt unge. Sedan visar det sig att hans pappas fru, har jag haft som engelska lärare i 8an. Dessutom var hon den bästa läraren jag haft så det var lite konstigt haha. Var där hela dagen & ville verkligen inte åka hem. Vi träffades mer & mer & tillsut blev det vi. Kollade på bildagboken & vårat "tillsammans" datum var den 25 mars 2009. Hade ju umgåtts som vi var tillsammans ett bra tag innan det men jag ville vänta mins jag. Ja efter det så flöt det på. Var rätt mycket fram & tillbaka ett tag. Han var även min pojkvän ett tag när jag var gravid. Han var ett otroligt bra stöd, kan inte säga annat. Även om vi inte har någon kontakt idag är jag glad för tiden med Marcus & det händer såklart att man saknar den med:) Det var min första pojkväns kärlek kan man väl säga:)