Denna bilden var den sista gravidbilden som togs i detta hem:)

Mamma kom hem efter jobbet. Då kan klockan varit runt halv 7 på måndags kvällen. Vi tog det lugnt, kollade på tv, åt lite & sånt där som man gör efter jobbet. Min bror bodde hemma då med så vi alla tre var här. Desto mer tiden gick, desto mer ont fick lilla jag. Fyfan, värkar är inte att leka med alltså. Jag stod böjd över våra barstolar när värkarna kom & då sa mamma att hon tror att detta verkligen hade satt igång. Vi ringde till förlossningen & det var en väldigt lugn kväll så vi var varmt välkomna dit såfort vi ville. Jag ville ta en dusch innan vi åkte så det gjorde jag. Det var riktigt skönt kan jag säga. Efter det tog jag på mig ett par dunder sköna mamma tights, ett slappt linne & en kofta. Rosa foppa tofflor på det, hur snygg var man inte alltså:) Vi sa hejdå till min bror & så åkte vi. Vi åkte förvi 7 eleven för att köpa lite mat till mig. Köpte macka, choklad & cola. Denna gången var det verkligen ingen light cola haha! Vi gick in på 7 eleven för att handla, trofan att jag får en värk innan vi ska gå in så jag fåt stå & hålla mig i bilen. Sedan får jag en värk när vi ska betala haha. Vi sa till tjejen i kassan att vi skulle åka till förlossningen & hon blev helt uppselt. Lycka till sa hon:) Söt!

Vi kom fram till förlossningen lite 23.30 på måndagskvällen. Jag ringde min pappa innan vi gick in, han var med uppspelt! ALLA var det haha! Jag skickade mass sms till mina kompisar & hjälp, det kändes nästan som att alla skulle föda haha. Innan vi gick in till förlossningen så satt både jag & mamma & messade som galningar! "Vänta lite, jag måste bara skriva klart!" Vi kom in till förlossningen. Där fick jag & mamma gå in i ett super litet rum med någon barnmorska. Fast det var inte henne jag hade sedan. Dom satte ett ctg på min mage. Det är någon sak som kollar barnets hjärtslag. Hon undersökte mig med. Kollade hur många cm jag var öppen. Jag var oroligt för att det inte skulle vara någon cm alls, med det var det. Det var 3 st & vi fick stanna så vi slapp åka hem, skönt! Vi var väl i det lilla rummeti någon timma. Ctg grejen tog sin lilla tid för man skulle se hur allt var med barnet. Jag fick även hålla i någon liten sak som man skulle trycka på varje gång man kände barnet röra sig. Lite drygt där inne i det lilla rummet. Efter en stund fick jag den barnmorskan jag skulle ha genom hela förlossningen. Agneta tror jag hon hette. Världens bästa! Efter jag fått vara i det lilla rummet med mamma så fick vi ett eget rum. Det var mycket bättre än vad jag förväntat mig. Det var ett ganska stort rum plus att man hade ett eget badkar, en egen toalett, en egen dusch, en egen radio & två sköna fotöljer!

Sista gravidbilden EVER!

Jag fick sjukhuskläder. Det var en blå rock, eller vad ska man säga. Ett nattlinne typ fast mer ärmar & knäppning. Inte så värst fint, men skönt;) Sedan fick jag ett par trosor & världens största binda. Haha, va chockad jag blev när jag såg det! Men det var helt okej med:) Trosorna var typ som ett par vita strumpbyxor som man klippt av en but upp på låret. Ungifär så.

Jag fick två panodil som smärtlindrande, vet inte om dom hjälpte direkt men dom gjorde det inte värre så. Efter jag fått dom så tog jag ett skönt bad. Det var nog det skönaste badet jag någosin tagit! Det lindrade verkligen mina värkar, men jag blir så förbannat trött av att bada. Så jag badade i kanske en kvar tjugo minuter. Skönt var det iallafall. Världens smartaste badkar var det där. Det var som en stor hink, som man öppnade där framme så man klev in i badkaret. Sen var det lixom en liten stol där inne så man fick sitta skönt. Man fick förståss inte öppna badkarsdörren innan allt vatten är ute, då blir det inte så roligt haha. Men jag lyckades att fixa det:)

Det smarta badkaret!

Efter jag badat tog jag på mig mina vackra sjukhuskläder. Tiden gick, jag fick mer & mer ont. Tyvärr är jag en sådan person som inte vill fråga så mycket om hjälp. Så jag nästan låtsades att jag inte hade så ont för att inte besvära barnmorskorna, vilket är väldigt löjligt för jag hade världens bästa & det är deras jobb. Men min kära mamma hjälpte mig. Efter ett tag fick jag en morfinspruta. Den tyckte jag inte hjälpte alls! Jag blev bara snyrrig när jag skulle gå & kissa. Den kanske hjälpte lite, för jag somnade mellan värkarna, vilket inte var lång tid men man behöver den lilla vilan man kan få! Tiden gick. Ont som fan gjorde det. Barnmorskan kom in & kollade hur mycket öppen jag var. Det gick rättså långsamt men framåt. Jag hade så himla ont så jag bad efter något mer smärtstillande. Hon föreslog lustgas. Det testade jag & GUD VA UNDERBART DET VAR<3<3<3<3<3!!! Lustgas var det absolut bästa jag testat i hela mitt liv haha! Man blev helt snurrig, men på ett skönt sätt. Man kan faktiskt säga att man känner sig full, på en skönaste sättet du kan tänka dig. Fast för alla är det inte så. En del kräks & kan verkligen inte ta det, men för mig funkade det prima! Det jobbiga var bara att man var tvugen att tajma lite. Man skulle börja andas lustgasen när man började känna minsta lilla värk. Började man lite försent så gjor det lika förbannat ont. När man har lustgasen så känner man fortfarande smärtan, men det blir lixom så långt bort på något sätt. När jag fick den blev jag lycklig. Jag bad mamma ta kort på mig. Jag tog kort på mig själv & var allmänt flummig!

Mamma tog översta kortet, där jag försöker visa för er alla hur underbart det är med lustgas.

Jag tog det understa. Posar rätt fint när jag ligger i värkar:)

Barnmorskan kom in igen. Hon frågade om jag var nöjd med detta eller om jag ville ha epidural. Epidural är en salgs bedövning man får i rygggen. Den gör att man nästan blir förlamad från midjan & nedåt. Jag tackade nej till den för jag var fullt nöjd med lustgasen! Hon sa att hon skulle komma in igen om 45 minuter & kolla vad jag ville då. Någonstanns emellan här tror(!!) jag att hon tog hål på fostervattnet. Mitt vatten gick inte av sig själv så dom fick ta hål på hinnorna som höll det inne. Jag säger bara fy sjutton så ont det gör när dom undersöker en. kollar hur många cm man är öppen eller då tar hål på fostervattenshinnan. Dom säger alltid till innan dom gör det. Dom säger ungifär såhär "Nu kommer du att känna ett litet tryck." SHIT vilket tryck det är. Det gör ont som fan kan jag säga. Dom som har epidural känner oftast inte det, efter som man i stort sätt är förlamad under några timmar. Iallafall, barnmorskan kom in igen efter ett tag & nu kan jag meddela att jag VERKLIGEN ville ha epidural. Hon sa "Okej Julia, då får du det!" Narkosläkarna stod utanför & var beredda på att sätta in en epidural på mig, men innan det skulle min barnmorska kolla hur mycket öppen jag var. I detta skede kan jag nämna att jag höll på att bli galen för jag hade så förbannad ont. Då säger Agneta. "Julia, vi hinner inte med någon epidural för nu kommer bebisen!" Jag säger då något i stil med " NEEJ JAG SKA HA EPIDURAL NU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!" Jag fick ju såklart inte det haha eftersom det var dags att krysta. Då var klockan halv 7 på tisdagsmorgonen. Helt plötsligt slutar värkarna att komma & jag känner att jag verkligen måste bajsa. Det säger jag till min barnmorska. Jag var dessutom fortfarande snurrig sedan lustgasen. Detta gick fort som tusan, från att jag ville ha epidural tills att jag ska krysta gick väl på ett par minuter. Jag säger till min barnmorska såhär "Jag måste gå på toaletten!" Hon "Nej Julia, det är barnet som trycker så det käns som att du måste basja." Jag "NEJ, jag MÅSTE gå & basja!!!" Hon "Nej, julia. Det är barnet som kommer nu!" Jag "JAG MÅSTE BAJSA!!!!" Hon "Julia, det är barnet som vill ut nu" Jag "Okej, då bajsar jag nu då!" Hon "Det får du gärna göra!" Så känner jag ett enormt tryck som jag verkligen inte kan stoppa. Det är krystvärkarna. Man bara trycker på av sig självt. Det går inte att beskriva, en enorm kraft! Fick en krystvärk, sedan fick jag en till & sedan fick jag ännu en. När den sista kom, trodde jag att jag skulle avlida. Jag trodde att jag skulle spricka i tusen bitar! Jag sa det till barnmorskan. "Jag spricker nu!!" Hon "Nejdå, krysta nu Julia!" & då gjorde jag det. Det går lixom inte att hålla emot hur jävla ont det än gör. Det bränner & man tror att man ska spricka från alla håll som finns. Så efter endast tre krystvärkar på endast FEM minuter så var Kate ute. Jag kan inte ens beskriva den känslan när Kate kom ut. Det känns som något lixom glider ur än & det är så sjukt skönt. En sån lättnad. Helt plötsligt var Kate där. INGEN OLLE?! Gissa om jag blev förvånad. Det första jag sa var " ÄR DET MIN UNGE?!" haha. Lite hög på lustgas & utmattad så är det helt okej att säga så. Jag tror alla skrattade åt mig & det gör jag ju i efterhand haha. Så fem över halv 7 på tisdagsmorgonen den 16e mars blev jag mamma till världens finaste unge. MIN UNGE haha! Kate Karin Elleonora Elvira Billie Larsson. Mitt hjärta<3 Hon vägde 3105 g & var 48 cm lång.

Kate, jag älskar dig mest i hela världen.

Du är det absolut vackraste jag har.

Aldrig, aldrig någonsing ska jag lämna dig.

Jag finns alltid här, jag är din mamma, din bästa vän.

Utan dig, då vill jag inget mer.

<3