Nu äntigen ska jag blogga lite granna. Igår var det är underbart vacker dag. Vädret var hur vackert som helst. Klarblå himmel, kallt i luften, alla röda, gula & oranga löv som låg på marken. Går knapt att beskriva. Igår var Robins begravning. Det var en sådan fin dag, men så sorlig. Det var många som var där för att säga adjö & för att stödja Robins fina familj. Ingen kan nog förstå hur tungt det måste vara för dom. Det är tungt för alla oss andra med. För oss som var hans nära vänner för ett par år sedan, för hans nära vänner han hade nu, för släkt & alla andra. Alla är ledsna. Det är tungt för alla men mina tankar går till hans familj. Det var så hårt att se alla så ledsna. Jag var med ledsen, har knapt kunnat gråta, men igår kunde jag. Allt var så fint, men det gör ont i hjärtat. Att det var Robin som låg i kistan som var där framme. Det är otroligt. Så overkligt. Fast jag har varit på begravnigen, minnesstund i kapellet & minnesstunden i kyrkan. Fast jag varit där & sett honom, så är allt så overkligt. Lilla fina Robin. Jag tänker på dig, jag har haft så roligt med dig & jag är så glad att jag fick ha dig i mitt liv i dom åren. Du förgyllde många dagar. Haha, jag kan verkligen skratta åt allt som vi gjort när jag tänker tillbaka. I kyrkan så skrattade jag lite, konstigt nog. Jag kan inte låta bli att skratta när jag tänker på dig. Nu gråter man med. Men det är skönt att kunna skratta. Som jag önskar att vi kunde uppleva skoldagarna igen. Hjälp vad jag vill skratta med dig, ha roligt med dig, pussa dig, busa med dig! Alltså jag skulle kunna ge mycket för att få en dag med dig & det lilla gänget vi var förut. du iJag är så glad att du var en av mina bästa vänner under dom åren. Du var så galen din lilla fjant. Du var så söt. Jag skulle gärna säga det till dig en sista gång, men jag vet att du inte kan höra det nu. Skriver det iallafall. Jag hoppas på att få säga det ansikte mot ansikte en annan dag. Nu blir det lite jobbigt igen. Man glömmer lixom bort det på något konstigt vis. Det poppar ju såklart upp hela tiden med, men man stänger av på något konstigt sätt. Klassträffarna kommer inte att vara som dom skulle vara nu när du inte kommer att vara med. Det är bara att gilla läget, men jag vet att vi kommer prata om dig Robin. När vi är äldre & har gått vidare i våra liv så kommer vi fortfarande minnas dig. Vi kommer att leva lite extra för dig, älska varandra lite extra för dig. Bara så du vet, jag älskar dig. Låter så klyschigt att säga så för jag hade antagligen inte sagt det till dig om läget inte var som det var. Jag säger det iallafall för jag älskar dig. Du var en av mina bästa vänner i en av de bästa tidpunkterna i mitt liv. Det kommer fler, men du har varit med i mitt liv i många år & jag kommer inte glömma det. Nu rinner det en liten tår. Jag kan inte tro på att det är sant. Det är så otroligt jobbigt. Jag ska inte klaga. Sov gott lilla fina Robin (ska inte säga Robin André för jag vet att du hatade det;) haha), så ses vi! Jag tycker om dig trotts allt. <3

Kinky man, du var en ljuspunkt i mångas liv.
Hoppas innerligt att vi får uppleva livets goda dagar igen.
Jag hoppas, mer än du kan ana.